Om någon råkar hitta hit nu.

Aldrig mer!

Så är det kanske på sin plats att påpeka att jag precis satt igång med sidan och funderar på att köra igång en blogg. Främst för att det är kul att skriva men också för att det är roligt att vara med och diskutera allt möjligt runt träning, cykling eller annat fundamentalt livsviktigt. Just nu har jag t ex stora sömnsvårigheter för att jag måste bestämma mig om jag vill ha 25mm eller 30mm (inv) fälgar till min nya tävlingscykel. Naturligtvis har jag gjort den globalt erkända och enda nödvändiga research som krävs, jag har googlat ”25 vs 30 rims” och läst alla möjliga mer eller mindre vetenskapligt utförda tester. Så man är väl lite nördig med andra ord.

Kanske man enbart skall skriva för sin egen del, för att skriva av sig sina tankar och få dem ur systemet så att säga. Det vore ju relativt logiskt och rätt i tiden, det är väl så sociala medier används idag. Minns när jag för första gången la ut html-sidor för läsning i början på 90-talet. Då kunde man briljera genom att med en enkel kod byta bakgrundsfärg på olika sidor. Det räckte bara med att kunna få tag i andras texter för att läsa över nätet, skriva i bbs:er eller att lyssna till det omisskänliga ljudet av ett modem som kopplade upp sig mot nätet. Det har hänt en del genom åren, nätet har utvecklats. Har vi?

Men att skriva är att kommunicera. Om jag bara skrev för mig själv så varför skriva en blogg? Nej, jag skriver naturligtvis för någon, någon som läser och kanske får orden någon betydelse. En egen fundering som speglas, ett uppslag till förändring eller i värsta fall: en bekräftelse på att gamla gubbar inte skall skriva bloggar på nätet. Lämna det åt nät-generationen och håll dig till Melodikrysset på lördagar.

Inte än, men snart kanske.

Tre glada gubbar?

På pallen "SM" i Marathon 2019

Vad ska texten i en blogg handla om? Tja något måste man väl kommentera, t ex hur man känner sig då man kommer trea på Finnmarksturen 2019 i min klass (H60) men inte får höra nationalsången sjungas … (fortfarande en tagg i hjärtat)

… helt ok faktiskt. Det var många som kommenterade situationen som nästan blev lite fånig när vi fick vänta på vår medalj som skulle delas ut på en annan prispall än övriga riktiga SM-medaljer. Men ja e inte bitter …

Trots detta förnekade av gubbars rätt till SM-medaljer så fortsätter vi att cykla och dessutom tävla. Fräckt va? Vi lyssnar inte på omgivningens tysta eller ibland uttalade åsikt om att ”är det inte dags lägga hjulen på hyllan”. I mitt fall räcker motivationen till trots de motgångar som kantar ens liv, det finns viktigare saker i cykellivet än att t ex få SM-medalj. Att fortsätta ha roligt, hålla igång kroppen, träffa lika galna cyklister, helt enkelt att leva på.

Så, det blir en säsong till. Långloppscupen i H60 samt några andra goa tävlingar, russin i den svenska cykelkakan. Snart är man pensionär och kan träna på heltid. Då jädrar …

Nåt om cykling och träning kanske?

Sjunda-rundan

Skitigt och halt

Grisigt på ”MTB Adventure” banan, Södertälje. Kanon.

Det är lite skitigt ute nu. Men vem klagar när man kan köra i skogen hela vintern. Vinter förresten, det har vi inte haft någon att tala om i Trosa. Visst, några veckor med frysgrader hade vi, körde på och igenom is med vintermoppen några gånger. Men mest har träningen varit som normal höstträning, lite skitigt, 4-5 plusgrader och ibland lite hög luftfuktighet.